Forced Proximity

Tropen fungerar eftersom den stänger av vardagen. Ingen tid, ingen vän som ringer, ingen väg ut. Två människor som annars skulle undvika varandra sitter mitt emot varandra i timmar, och berättelsen kan helt koncentrera sig på det som händer mellan dem.

Kännetecken: Det finns en tydlig yttre anledning, ett väder, ett haveri, ett kontrakt. Tiden är begränsad och räknas, tolv timmar, tre dagar, en vecka. Och trångheten tvingar fram beröringar som ingen planerat.

"Tåget till Verona" är den rena formen: tolv timmar utan avstigning med en främling som ler för bra. I "Stormstilla" missar du den sista färjan och söker skydd hos en fyrvaktare som inte vill ha sällskap. Och i "Snö som håller oss" räcker förråden i tre dagar, och stugan är liten.