Banter

Begreppet kommer från engelskan och har inget svenskt ord som träffar helt. ”Skämtande” låter för harmlöst, ”gräl” för allvarligt. Banter är båda samtidigt: ett sätt att testa den andra och samtidigt visa att man lyssnar.

Kännetecken: korta meningar, snabba svar, inget eftermäle. Båda skrattar, oftast inte högt. Och så plötsligt växlar en mening, blir tystare, allvarligare, och leken håller andan en sekund.

Sommaren 1913 ordinerar badläkaren dig lugn i ”Kurhotellet Skogsro” och hans assistent motsägelser – en ordduell mellan korsett och klassbarriärer. I ”Tre dagar till familjen” ger lekfulla ordväxlingar med den vassa tungan Livia nedräkningen dess takt. Och vid västkusten i ”Salta vågor” tvekar inte en livräddare från Lissabon att säga att hon kan mer än du.